Wilgott & Sally

Visst är dom fina, Wilgott och Sally? Dom var här i fredags och blev fotograferade, och dom var jätteduktiga båda två! Ser fram emot fler barnfotograferingar fram över :)

Tankar.

Det här inlägget kan bli lite personligt. Jag kan inte bestämma mig för hur jag vill göra med min blogg, ska det vara enbart en fotoblogg eller ska det finnas plats för andra saker också?
Men nu har jag funderat på en sak flera kvällar i rad, och jag måste liksom bara skriva av mig.

Jag var i ett förhållande innan jag blev tillsammans med Petter, det var inget bra förhållande. Det är allt jag kan säga. Jag har ungått att gå runt och som det så fint kallas "snackat skit" om det förhållandet. Jag vet hur det var och det är väl det enda som spelar någon roll.

Vad jag visste var att personer runt omkring antagligen inte skulle kunna hålla sig ifrån att koka ihop alla möjliga egna teorier och historier, och sedan prata runt om det. Men jag har blivit tillsagd att inte bry mig, och försökt foga mig efter det (och framför allt lära mig att inte bry mig).

"Jag vet, det är det enda som spelar någon roll" har gått på repeat  mitt huvud varje gång jag har fått något osant påstående slängt i ansiktet på mig, när folk som jag tidigare umgåtts med ignorerat mig som om jag vore spetälsk, eller när Petter kommit hem och har fått höra ännu ett rykte om "hur jävlig jag är som flickvän" (han borde väl veta det om någon, eller?)

Frågan är, hur långt ska man låta det gå? Hur mycket ska man ta innan man öppnar käften och berättar sig egen sida av historien?

Jag tänker inte skriva ner den historien här, den är alldeles för lång och innehåller alldeles för mycket skit. Det jag vill ha sagt är, är du intresserad nog att lyssna på vad andra har att säga om mig, lär känna mig istället.
Det är mycket trevligare, och du får antagligen en helt annan bild av mig än den som har blivit sagd.

Jag får ganska ofta höra påståenden och historier om människor som bor i den här staden, deras förhållanden, problem och lycka. För alla andra verkar veta bäst, hur alla andra har det. Jag försöker att inte lyssna, men visst är det lätt att ryckas med, och helt plötsligt har jag skaffat mig en bild av hur varenda jäkel i den här stan lever sina liv.
Konstigt, eller hur?

Man försöker vara fördomsfri, men ändå är fördomar precis vad man har.

Herregud, vad jag låter bitter. Det jag jag ju inte! Jag har kommit ganska långt och vet egentligen att jag är en bra person, att jag framför allt har ett väldigt bra liv, och rykten borde inte störa mig. Men det finns, här innanför, en liten och osäker själ, som blir väldigt ledsen när hon - efter flera, flera år fortfarande får försvara sig mot påståenden som kommer från folk, som inte har den blekaste aning om vad som egentligen är sant.

Åh, det här blev ett fjantigt inlägg. Men kanske lite viktigt ändå? Kanske finns det någon därute som läser det här, och tänker till lite extra, nästa gång denna någon hör ett påstående om någon de inte känner.

Jag hoppas det. Själv ska jag försöka, varenda jäkla dag, att bli mer fördomsfri och lyssna på mig själv.
För några år sedan skulle jag aldrig ha vågat lära känna så många som jag har lärt känna idag, för då var jag en otroligt osäker tjej, som hellre lyssnade på vad andra hade att säga om vissa personer. Bara under det senaste året har jag träffat och pratat med människor som jag innan hade målat upp egna små bilder av hur dom var - och vet ni, det stämde inte alls!

Jag brukar aldrig ge mig själv nyårslöften, men jag sätter upp små mål ibland. Och ett mål, det behöver inte genomföras den här veckan, den här månaden eller det här året, men det är att våga träffa och ta kontakt med fler nya människor.
Om jag lyckas, det återstår att se.

Hur som helst. Tack bloggen, för att jag fick skriva av mig, och tack ni som läste! Nu ska jag inta lite skönhetssömn innan det är dags att krama om min lilla bebis (om enligt beräkningarna bör vakna inom en timme eller så).

Och just det, jag har haft en fotografering här hemma igen. Resultatet av den kanske jag visar upp imon, eller nästa dag. Fast en smygtitt kan jag väl alltid bjuda på.

Underbara, fina lilla bebis.

Godnatt! /Emelie

Lillasyster Ellie

Igår var jag och fotade Silas lillasyster Ellie, i hopp om att vi skulle få några fina sovbilder på henne. Men den lilla tjejen skulle bestämt inte sova! Så det fick bli lite fina vakenbilder istället. Och fy skam är väl inte det?

Lika kul som vanligt att fota barn :) Nästa helg väntar en ny utmaning, då står bröllopsfotografering på agendan. Det ska bli spännande, och lite nervöst såklart. Då måste det verkligen bli rätt. Bröllop är liksom once in a lifetime (får man hoppas) för de som gifter sig och då vill man såklart att allt ska bli så bra som möjligt. Förra året tackade jag nej när jag fick förfrågan om bröllop. Då kände jag inte att jag var tillräckligt "duktig" för att klara av det. Men det händer mycket på ett år och nu har jag väl lite mer kött på benen, får vi hoppas! Och någon gång måste vara den första, för oss alla.

Nu i helgen står jag inför en helt annan utmaning. Nämligen att sova borta från Valter (och Petter, och Nikita, och Iris..) i två nätter. Vet verkligen inte hur det kommer gå. Bra tror jag, men jag kommer antagligen sakna ihjäl mig.
Jag och några kompisar ska nämligen upp till Sveriges hufvudstad och irra runt. Fyra bönder från landet. Yes, det blir nog bra!

Sov gott alla fina /Emelie

Silas

Tack så mycket för de fina kommentarerna jag fick på mitt förra inlägg, det värmer verkligen! Så idag tänkte jag visa några fler bilder på Silas :)

Silas lillasyster Ellie, som inte riktigt var på humör för att bli fotograferad den här gången. Men några bilder fastnade hon på ändå.

Alla bilder är tagna med min Nikon D7000 och ett Nikkor 50 mm 1,4, reflexskärm, ingen blixt.

Hoppas ni tycker om dom!

Ha en fin kväll (eller blir det natt nu kanske?) /Emelie

Barnfotografering

Idag har jag haft två sötnosar här på fotografering, Silas och hans lillasyster Ellie. Har suttit och grejat med bilderna nu ikväll och blev väldigt nöjd med några stycken (hoppas föräldrarna tycker likadant).

Hur gärna jag än vill sitta uppe hela natten och bara redigera bilder så måste jag verkligen gå och lägga mig nu. Att vara mammaledig är tufft, eller ja, i alla fall när den lilla bebisen vill gå upp klockan sex (och mamman är väääldigt morgontrött).

Men, tänkte att jag kunde bjussa på ett smakprov så länge :)

Silas

Natti natt /Emelie

Happy day

Fridas fina dotter Alma.

Amanda med Malte, och så Frida och Alma.

Frida (som blev Maltes fadder), Amanda med Malte, och Caroline, som fick äran att bli gudmor.

Prästen var en trevlig snubbe.

Alma häller i dopvattnet.

Alice med sin pappa Nicklas.

Malte och prästen.

Döps då.

Frida tänder ljuset.

Fina Amanda med sin Malte.

Malte med sin pappa Tobias.

Och så hamnade min Valter på bild också.

Detaljer.

Fridas söta tjej Alice.

Så har vi varit på ännu ett dop. Den här gången var det min vän Amandas lilla Malte som skulle döpas. Jag är så otroligt tacksam att jag får gå på mina vänners fina dop, för då behöver jag inte sörja lika mycket att Valter inte fick något :)

´Det var ett jättefint trädgårdsdop och vädret var verkligen på allas sida. Det är så roligt att få fotografera i en sådan fin miljö som Amandas trädgård är, och bra att träna på att fota lite mer dop då jag precis har bokat in en dopfotografering i Augusti!

Hoppas eran helg har varit lika bra som min! /Emelie