The backside of photography.

För någon vecka sedan kollade jag igenom alla bilder på Valter och insåg att jag själv knappt är med på några bilder från de senaste månaderna. Det blir ju så ganska naturligt, eftersom det är jag som tar majoriteten av alla bilder. Plus att jag verkligen hatar att stå framför kameran. Jag tycker att jag blir så dålig på bild jämt, men tänkte att så jäkla svårt kan det väl inte vara egentligen? Så när vi förra helgen var ute o hade en riktigt fin dag så frågade jag Petter om han kunde ta lite bilder på mig och Valter (man får ju passa på de dagar man har lyckats kleta på lite mascara).

Men. Jag börjar bli allvarligt orolig för att stackars Valter inte kommer ha en enda fin bild på honom tillsammans med sin mamma, för jag är antagligen den minst fotogeniska människa som går i ett par skor.

Det är ju tur att jag har en så otroligt söt pojk att ta bilder på i alla fall (så kanske det räcker med att jag står framför kameran en gång i halvåret så att Valter kan se tillbaka på hur hans mamma såg ut när hon var ung, kan ju vara trevligt liksom).

Idag kom vi hem från Dalarna, eller närmare bestämt Sälen också. Det var en jättebra semester och Valter var så hima duktig, trots de 48 milen tur och retur i bilen. Lämnade den stora kameran hemma, men återkommer kanske med lite Iphone-pics inom en snart framtid!

Ha det fint (här ska det i alla fall sovas fint, i rosa lakan och en alldeles egen säng) /Emelie

It´s such a perfect day

I´m glad I spent it with you.

Mamma Pappa Barn

Är sömnlös igen. Förklaringen till varför jag är det är enkel, jag har sovit hela dagen. Eller inte hela, men mellan 1-17 ungefär.
I morse var jag helt död. Valters sömn har varit lite upp och ner på senaste, han har varit extra hungrig, lite täppt och lite dålig o magen. Och så jag, mamman som bara funderar och tänker sönder de viktiga timmar jag borde sova.

Ibland drömmer jag mig bort i en fantasivärld. Vi bor i en storstad, fast ändå nära till natur i en sekelskiftesvilla som ligger centralt men ändå på landet.
Jag vaknar sprudlande glad varje morgon av att solen lyser in genom sovrumsfönstret, självklart är det nystädat och helt dammfritt (annars skulle det ju se förjävligt ut om solen lös rakt in). Bredvid mig ligger Valter, nybadad med en perfekt ruffsig kalufs och en pastellfärgad pyjamas.
Jag passar på att duscha och badrummet doftar ljuvligt! Det är ljust med pastelliga handdukar och färska snittblommor. Alla mina produkter är av samma märke (dyrt och ekologiskt) och håret perfekt färgat. Det tar 5 minuter för mig att sminka mig med mitt dyra mineralsmink och jag lyckas alltid med konsten att se sådär naturligt snygg ut.

Sedan svävar jag in i sovrummet igen, öppnar min stora, välorganiserade garderob och väljer snabbt ut en perfekt outfit. Valter vaknar, glad som en sol med nybytt blöja. Jag lägger honom i hans fina babygym som matchar inredningen perfekt, där han ligger nöjt medan jag sätter en bröddeg och kokar gröt.
I köket ligger också mina två hundar i sin rena, fina bädd och bredvid står deras matskålar, nydiskade med färskt vatten och mat. Inga hundhår så långt ögat kan nå och Petter har redan varit ute och rastat dom.

Valter och jag äter frukost vid köksbordet där de nyköpta tulpanerna står och glänser i solljuset. Vi ger oss ut på stan och går på torget (ett stort torg, ser lite ut som det skulle vara i medelhavet med stora stånd där äldre, snälla herrar säljer blommor, bröd och frukt).
Jag köper med mig ingredienser till middagen hem och tar en lunch med några hippa lattemammor, det blir en fräsch sallad med pinjenötter, parmaskinka och chevrè.
Hittar en ny klänning i den lilla butiken som säljer noga utvalda plagg från Odd Molly och Rodebjer. Valter sitter nöjt i sin vintage-vagn och leker med sin lilla leksak som jag köpte i Danmark förra året.

När vi kommer hem sitter hundarna nöjt och väntar på trappen. Lägenheten/villan är i skinande ren och jag sätter lite nya snittblommor i en vas. Sedan fotar jag min nya outfit, mitt nybakade bröd och cupcakes o lägger in på min pastelligt underbara blogg som har över 100 000 besökare om dagen. Självklart försörjer jag mig på bloggen, Valter behöver inte gå på dagis och Petter kan ta ut hela föräldraledigheten.

På eftermiddagen cyklar jag iväg på ett träningspass med "tjejerna", passar även på att få en ansiktsbehandling och fixa naglarna. När jag kommer hem igen lagar jag en god middag som vi avnjuter hela familjen innan Valter nöjt somnar i sin säng.
Petter och jag dricker varsitt glas vin och tar en bit av den 80 %-iga fairtrade chokladen som alltid finns till hands på vardagsrumsbordet.
Vi är lika kärleksfulla som vanligt och somnar direkt i våran fluffiga säng med nya, rena och väldoftande lakan..

Såhär ser vi ut, Valter och jag.

Köket.

Valters rum.

(bilder lånade från leila.se och mama.se)

Prins Valter

Surfade runt på internet för ett tag sedan och hittade så fina namntavlor som man kunde beställa till sin bebis. Minns själv att jag hade en fin broderad variant i mitt rum, självklart var den vit med rosa detaljer eftersom jag är en flicka.

Namntavlorna man kunde beställa var dock ganska dyra och då kom jag på den briljanta idén att försöka göra en egen. Hade helst velat brodera en, eller måla på fri hand, men eftersom jag är lika dålig på bådadera så fick det bli att photoshoppa en! En uppesittar-natt tog det och såhär blev resultatet:

Självklart blev den blå eftersom Valter är en kille. Nä, den kunde väl lika gärna varit rosa, men just nu är jag lite besatt av den här ljusturkosa färgen. Skulle vilja måla varenda möbel i hela lägenheten i samma färg (och ångra mig dagen efter).

Vet inte riktigt om jag ska behålla "Prins Valter" dock? Ska det bara stå Valter istället?
Om ni undrar hur ugglan har blivit till så har jag faktiskt målat den! Men det är inte alls så svårt som det låter, bara att ladda hem en speciell pensel till Photoshop - och vips så är man konstnär!

Fotandet går det däremot väldigt segt med just nu. Har ingen inspiration alls. Men kan berätta att jag ska ha med tre bilder i fototävlingen här i Tranås nästa helg :) Det var tre teman och jag har med en bild i varje kategori, "Natur" "Sport o Fritid"och "Fritt tema".
Är inställd på att jag inte ska vinna något, så slipper jag bli besviken. Gillar egentligen inte fototävlingar, jag jämför mig alldeles för mycket med andra, men eftersom det var här i stan och det stod att man kunde ställa upp med bilder som var tagna med "allt från mobilen till proffskameran" så tänkte jag kanske att någon av mina bilder skulle platsa i alla fall.

Skickade in några bilder från Indonesien till Natur-temat, en jury har valt ut den bild som ska ställas ut och jag hoppas de valde en av mina ap-bilder (som jag tycker väldigt mycket om!)

Utställningen hålls i Brunnsparkskyrkan nästa lördag (24:e), gå dit o kolla vet jag!

/Emelie

Nästan en månad.

Klarade jag av att hålla mig. Eller, hålla mig och hålla mig, för att vara ärlig har det faktiskt inte varit så svårt. Jag har ju egentligen inte "tid" att blogga, men vill man så kan man skaffa sig tid till allt (tror jag).

Och de senaste dagarna har jag haft så mycket tankar, funderingar och diskussioner i mitt eget huvud så jag bara känner att jag måste börja dela med mig igen!

Just nu är det bara barnrum i mitt huvud. Fjantigt som fan, hade jag tyckt för 2 år sedan. Det roligaste som finns, tycker jag nu! Det är alltså Valters rum som jag har tänkt att börja fixa med. Eftersom Petter inte har något som helst intresse för inredning och Valter blir glad bara han har en säng och kanske ett gosedjur så har jag tagit på mig den stora uppgiften att inreda!
Så nu googlar jag "barnrum", köper tidningar med barnrum och tänker barnrum 24/7.

Och är det något man kan ha olika åsikter om, så är det just barnrum. En del inreder barnens rum så att de ska passa ihop med det övriga hemmet, en del smäller på med kommersiella seriefigurer som "Hello Kitty" eller "Mumin" i hela rummet, en del kör prinsess/bilar-koncenptet och så finns det kategorin som jag själv tillhör, vi som vill att rummet ska vara barnsligt, färgglatt, lugnt, mysigt och kosta så lite som möjligt :)

Själv tycker jag vi matar barnen med kommersiellt "skit" (rent ut sagt) alldeles för tidigt. Det räcker ju med att gå in i en klädaffär så är det "Hello Kitty" på tjejsidan och "Bilar" på killsidan, sedan sätter man på tvn och så är det samma sak, i tidningar samma sak, och de kommer garanterat matas en hel del med det senare på dagis också. Så varför ska vi föräldrar också mata barnen med det?
Visst, blir Valter helt galen i tex "Bilar" (eller varför inte Hello Kitty) framöver är det klart att han får tycka om det, och kanske ha en leksak med "Bilar" på. Men det är upp till honom den dagen han kommer börja intressera sig för sånt. Nu tycker han att mormors gamla scarf är minst lika roligt som vilken leksak som helst, så jag tror han klarar sig bra utan ett helt rum inrett med Bilar, Hello Kitty, Laban, Mumin eller Barbapappa.

Så nu är det mamma som bestämmer! Men det ska ju samtidigt vara ett rum för barn, där man kan leka. Det värsta jag vet är "stela" barnrum med svindyra inredningsartiklar ala Lexington där man undrar om barnen ens FÅR leka.

Ett märke som designar jättefina barngrejer är danska Frank & Fischer, alldeles för dyrt för min plånbok. Men inspireras kan man ju alltid.

Bild från Ellas inspiration.

Ett annat norskt märke, Blafre har också jättefina saker (deras saker är dessutom ekologiska och fair trade-märkta, ännu bättre liksom).

(Ja, jag är lite galen i ugglor..)


Så nu ska jag bara försöka trolla fram mina lite mer kreativa och händiga sidor och göra en del saker själv, för med mammapenning så är plånboken alldeles för liten för att jag ska hålla på o shoppa märkesgrejor. Och förresten, skulle plånboken varit lite större så hade jag inte velat ha för dyra saker i Valters rum för hur skulle jag reagera om Valter råkade ha sönder den fina ugglan jag precis köpt för 500 spänn? Antagligen skulle jag bli lite arg, ledsen och undra "hur fan jag tänkte" när jag köpte en så dyr sak till ett barn.

Men först o främst måste vi ju måla väggarna, flytta ut en garderob och fixa en nya garderob till mina kläder (som just nu förvaras i Valters rum. Och det kommer antagligen inte ske inom det närmsta halvåret. Men drömma, det kan, och får man alltid!

 

Tack för att ni läste! / Emelie