Nästan en månad.

Klarade jag av att hålla mig. Eller, hålla mig och hålla mig, för att vara ärlig har det faktiskt inte varit så svårt. Jag har ju egentligen inte "tid" att blogga, men vill man så kan man skaffa sig tid till allt (tror jag).

Och de senaste dagarna har jag haft så mycket tankar, funderingar och diskussioner i mitt eget huvud så jag bara känner att jag måste börja dela med mig igen!

Just nu är det bara barnrum i mitt huvud. Fjantigt som fan, hade jag tyckt för 2 år sedan. Det roligaste som finns, tycker jag nu! Det är alltså Valters rum som jag har tänkt att börja fixa med. Eftersom Petter inte har något som helst intresse för inredning och Valter blir glad bara han har en säng och kanske ett gosedjur så har jag tagit på mig den stora uppgiften att inreda!
Så nu googlar jag "barnrum", köper tidningar med barnrum och tänker barnrum 24/7.

Och är det något man kan ha olika åsikter om, så är det just barnrum. En del inreder barnens rum så att de ska passa ihop med det övriga hemmet, en del smäller på med kommersiella seriefigurer som "Hello Kitty" eller "Mumin" i hela rummet, en del kör prinsess/bilar-koncenptet och så finns det kategorin som jag själv tillhör, vi som vill att rummet ska vara barnsligt, färgglatt, lugnt, mysigt och kosta så lite som möjligt :)

Själv tycker jag vi matar barnen med kommersiellt "skit" (rent ut sagt) alldeles för tidigt. Det räcker ju med att gå in i en klädaffär så är det "Hello Kitty" på tjejsidan och "Bilar" på killsidan, sedan sätter man på tvn och så är det samma sak, i tidningar samma sak, och de kommer garanterat matas en hel del med det senare på dagis också. Så varför ska vi föräldrar också mata barnen med det?
Visst, blir Valter helt galen i tex "Bilar" (eller varför inte Hello Kitty) framöver är det klart att han får tycka om det, och kanske ha en leksak med "Bilar" på. Men det är upp till honom den dagen han kommer börja intressera sig för sånt. Nu tycker han att mormors gamla scarf är minst lika roligt som vilken leksak som helst, så jag tror han klarar sig bra utan ett helt rum inrett med Bilar, Hello Kitty, Laban, Mumin eller Barbapappa.

Så nu är det mamma som bestämmer! Men det ska ju samtidigt vara ett rum för barn, där man kan leka. Det värsta jag vet är "stela" barnrum med svindyra inredningsartiklar ala Lexington där man undrar om barnen ens FÅR leka.

Ett märke som designar jättefina barngrejer är danska Frank & Fischer, alldeles för dyrt för min plånbok. Men inspireras kan man ju alltid.

Bild från Ellas inspiration.

Ett annat norskt märke, Blafre har också jättefina saker (deras saker är dessutom ekologiska och fair trade-märkta, ännu bättre liksom).

(Ja, jag är lite galen i ugglor..)


Så nu ska jag bara försöka trolla fram mina lite mer kreativa och händiga sidor och göra en del saker själv, för med mammapenning så är plånboken alldeles för liten för att jag ska hålla på o shoppa märkesgrejor. Och förresten, skulle plånboken varit lite större så hade jag inte velat ha för dyra saker i Valters rum för hur skulle jag reagera om Valter råkade ha sönder den fina ugglan jag precis köpt för 500 spänn? Antagligen skulle jag bli lite arg, ledsen och undra "hur fan jag tänkte" när jag köpte en så dyr sak till ett barn.

Men först o främst måste vi ju måla väggarna, flytta ut en garderob och fixa en nya garderob till mina kläder (som just nu förvaras i Valters rum. Och det kommer antagligen inte ske inom det närmsta halvåret. Men drömma, det kan, och får man alltid!

 

Tack för att ni läste! / Emelie