Bebisar och hemmafruar.

Ja nu är det väl dags för ett "jag väntar barn-inlägg" igen? Känns som om veckorna bara rullar på och jag kom på idag att jag inte har fotograferat magen sedan vi var i Kroatien och det är ju några veckor sedan.


Så därför tog jag en bild idag. Åttonde månaden, 34:e veckan.

Jodå, stor är den allt. Hoppas bebis inte vill växa allt för mycket till de sista veckorna.

Sedan har det ju blivit lite gjort här hemma också. Man hinner med en hel del då man är ledig, dock inte alls så mycket som jag skulle vilja. Tror jag håller på o hamna i hemmafruträsket. Nej, det ska jag inte. Inte. Inte. Någon som tror jag kommer klara det? Kanske, om jag låter bli att läsa tidningar och se på tv, och surfa runt på diverse "mamma-sidor" det närmaste året. Då kanske jag lyckas att inte hamna i det där träsket. För finns det en enda tidning, en enda sida, ett enda program där man INTE ska pyssla, renovera, piffa, städa, shoppa?

Eftersom jag redan verkar ha hamnat i det där träsket litegrann så kan jag ju lika gärna passa på att visa upp lite bilder!

Sovrummet är äntligen klart. Det som gjorts är, nytt golv, ny tapet på en vägg och nymålade väggar o lister.

Sängen som har piffats till med sängkappa och nytt påslakan från Ikea (som för övrigt inte alls var så mysigt och skönt som jag trodde det skulle vara). Men viktigaste är ju att det är snyggt förstås (och billigt). Lamporna är nya även dom, inhandlade på Gekås i Ullared (alla vi hemmafruars drömaffär).

Den fina spjälsängen vi fick av min bror och hans familj har även skruvats ihop o fått en egen plats (nu kan du komma bebisen).

På den vänstra väggen syns fondtapeten (såå 2000 jag vet, men man kan ju inte alltid vara perfekt liksom). Om ni inte ser färgen så är den lila/grå randig.

Och så har rummet bredvid fått lite piff också. Ny gardin sydd av min snälla mamma, tyg fyndat på Åhléns.

Skötbädden, och sydd av snälla, bästa mamma.

Nu ska jag fortsätta hemmafrua mig i soffan med bästa Iris som gosedjur. Ha det fint! /Emelie

I´m in the band

Det är jag ju inte, men det finns det andra som är, som killarna i det här bandet som jag fotande under en fest igår.
Det blev många bilder, närmare 500 stycken som fyllde upp ett 8 gb minneskort. Så alla är förstås inte färdigredigerade än, utan det är vad jag ska ägna min kväll åt.
Men några bilder är klara, bland andra de här på bandet.

Så en liten tjuvkik kommer här, enjoy!

Alice & Alma

Idag fångade jag två söta tjejer på bild, min vän Fridas tjejer Alma & Alice. Alice är det senaste tillskottet, snart 2 månader gammal.
Så fotogenisk att nästan alla bilder på henne blev bra, tror det blir H&M-katalogen nästa?

Har förresten fått en förfrågan om att bidra med lite bilder till en ny hemsida om fotografering som en av lärarna på kurserna jag har läst ska köra igång. Jättekul! Nu gäller det ju bara att välja ut VILKA bilder det ska bli.

Ha det bra! /Emelie

Nikita & Iris

Mina älskade vänner. Ibland kan ni vara så otroligt jobbiga. Speciellt de dagar då matte känner sig extra höggravid o trött, och Nikita verkar tro att hon är sex månader igen, medan Iris redan har kommit i tonåren. Sådana dagar kan matte bli lite trött på er. Men vad ni än gör, vilka hyss ni än hittar på (som att kissa i sängen, Iris) så älskar jag er och kommer alltid att göra det. Vad vore livet utan er?

The waggon

Och nu, till det viktigaste av allt. Den nya vagnen! Även att jag har liite ångest över att det blev en ny (istället för en begagnad som jag var så säker på att det skulle bli).

(skulle det bli så att jag mot alla odds blev en riktig latte-mamma så finns det även en mugghållare att köpa till)

Bobo

Förra veckan var jag och fotade den här killen, Bobo. Värt att nämnas är att Bobo är en riktig superhjälte som föddes i v 25 (rätta mig om jag har fel Jenny), och ändå lyckats bli så stor o stark som han är idag.
Hans mamma Jenny har en jättefin blogg, där du kan följa deras resa: http://eketorp.blogg.se/


Och så till min egna bebis, som fortfarande är i magen. V 32 nu, 8 more to go. Det är nu man verkligen börjar fundera, vända o vrida. Barnvagnen är beställd, och det blev en NY. Jag skulle ju för aldrig i världen köpa en NY barnvagn. Vad hände egentligen? Vart har alla sunda recycling-ideér tagit vägen?
Kan ha med graviditetshormoner att göra, men helt plötsligt hittade vi inte en enda begagnad barnvagn som skulle passa oss. Den ska fungera bra att gå med i skogen, den ska vara stadig så att jag kan ha två hundar bredvid, den ska vara stilren (inte en massa ryschpysch) och den ska vara säker.
Så läste vi ett barnvagnstest och hittade den här vagnen, Kronan, som råkade vara bäst i test och samtidigt inte vara allt för dyr. Så, efter att ha läst om och tittat på den här vagnen var det i princip omöjligt att hitta en begagnad som var lika bra.
Så nu blir det en ny. Jag tröstar mig själv med att skötbord, spjälsäng, vagga och en hel del kläder är begagnade. Då känns det lite bättre!
Men vilka dilemman man ställs inför som förälder. Det här med könsroller till exempel. Ingen vill väl avsiktligt sätta sitt barn i ett fack, den gulliga lilla prinsessan vs den hårda blåklädda killen, eller? Jag har varit helt inne på att försöka undvika de mest könsstereotypa klädesplagg ända till jag läste en artikel om färgen rosa. Tydligen ser trenden idag ut så att småbarnsföräldrar i storstäderna inte vill använda rosa på sina barn för att det tyder på "dålig smak" och "lägre klasstillhörighet". Och sån vill jag ju absolut inte vara!
Kanske borde köpa några rosa plagg ändå? Har kommit på mig själv med att nästan bara ha handlat neutrala färger på kläderna, vitt, grått, grönt.. Beror det på att jag vill vänta o se vad det blir för kön, eller beror det helt enkelt på att jag inte är en person som är speciellt förtjust i färgstarka saker?

En viss press är det ju ändå, det här med att få barn. Men det bästa är, antar jag att försöka köra sitt eget rejs och det som känns bäst i hjärtat (och plånboken).

Ha en fin kväll, själv ska jag drömma vidare om rosa och blåa bebisar. /Emelie

Kevin

Ha en fin dag /Emelie

augusti - Petters månad

Hemkomna från Kroatien. En vecka fylld av händelser, Petter o jag firade två-årsjubileum (eller vänta lite, det gjorde vi inte alls för det hade vi helt glömt bort) och Petters 28-årsdag. Vi missade tvåårtillsammansgrejen, men det gjorde inte så mycket för vad ska man göra då egentligen? Har aldrig lyckats så bra med sådana där saker. Petters födelsedag firade vi däremot med pompa o ståt! Eller, inte så mycket pompa egentligen men en middag värdig kungen skulle man väl kunna påstå i alla fall. Middagen som vi blev så mätta av att hela dagen efter gick åt till återhämtning.

Förutom att fira födelsedagar och sådant har vi ju gjort lite annat också, däribland cyklat i en massa uppförsbackar, gått i en massa uppförsbackar, badat, solat o ätit glass.
Så, en bra semester var det. Kroatien är jättefint, tror dock jag hade uppskattat det mer om jag hade varit icke-gravid. Det här med att ligga still på stranden hela dagarna i myrstacken av allt annat folk är inte riktigt min grej, och vi gjorde därför några tappra försök att ge oss ut på lite utflykter och strand-jakter. Men 35 graders värme och gassande sol kan bli lite för mycket även för den mest envisa gravida, så utflykterna blev väl inte de mest lyckade.
Fick iofs uppleva en äkta nudiststrand, och det kan ju vara lite roligt.

Nog om det. Anledningen till det här inlägget var ju egentligen att jag ville fira Petter lite till. En sådan kille förtjänar all uppmärksamhet han kan få, för han måste verkligen vara en på miljonen.
Undrar hela tiden hur just jag hade turen att träffa honom? Väldigt konstigt. Men alldeles underbart såklart.

Petter, världens finaste 28-åring, jag älskar dig.