The backside of photography.

För någon vecka sedan kollade jag igenom alla bilder på Valter och insåg att jag själv knappt är med på några bilder från de senaste månaderna. Det blir ju så ganska naturligt, eftersom det är jag som tar majoriteten av alla bilder. Plus att jag verkligen hatar att stå framför kameran. Jag tycker att jag blir så dålig på bild jämt, men tänkte att så jäkla svårt kan det väl inte vara egentligen? Så när vi förra helgen var ute o hade en riktigt fin dag så frågade jag Petter om han kunde ta lite bilder på mig och Valter (man får ju passa på de dagar man har lyckats kleta på lite mascara).

Men. Jag börjar bli allvarligt orolig för att stackars Valter inte kommer ha en enda fin bild på honom tillsammans med sin mamma, för jag är antagligen den minst fotogeniska människa som går i ett par skor.

Det är ju tur att jag har en så otroligt söt pojk att ta bilder på i alla fall (så kanske det räcker med att jag står framför kameran en gång i halvåret så att Valter kan se tillbaka på hur hans mamma såg ut när hon var ung, kan ju vara trevligt liksom).

Idag kom vi hem från Dalarna, eller närmare bestämt Sälen också. Det var en jättebra semester och Valter var så hima duktig, trots de 48 milen tur och retur i bilen. Lämnade den stora kameran hemma, men återkommer kanske med lite Iphone-pics inom en snart framtid!

Ha det fint (här ska det i alla fall sovas fint, i rosa lakan och en alldeles egen säng) /Emelie