Fota min dag.: Operation Kvalitetstid.

Dagens uppdrag alltså. Att ha lite kvalitetstid med min son. Bara han och jag, bara mysa och busa! Svårare än man kan tro.

Läste en tidningsartikel igår som handlade om just det. Ta det lugnt, mys och umgås med din bebis. Precis så som det ska vara när man är mammaledig. Men vad gör man egentligen på dagarna? Jo, man har en jäkla massa "måsten". Det ska städas, det ska lagas mat, det ska piffas o fixas, det ska motioneras, det ska träffas med vänner och familj.. Och så går det, on and on. Varför ska det hinnas med så mycket? Jag får lite dåligt samvete när jag är hemma hela dagarna utan att "göra något", men jag är ju hemma just för att jag är mammaledig och det betyder att jag ska umgås med Valter. Alla måsten kan ta tags i när Petter kommer hem, eller hur?
Nu säger jag inte att man bara ska sitta hemma hela dagarna, självklart behöver man komma iväg ibland också. Men inte stressa halvt ihjäl sig bara för att du måste iväg och träna, eller städa, eller något annat "viktigt".

Ibland kan jag vara så otroligt lättpåverkad och känslig, har ju skrivit om det innan. Men dessa facebook-uppdateringar kan göra mig helt knäpp. För att inte tala om stressad. Råkade även läsa en artikel idag om "Beyonces gravidkilon som redan var borta efter en månad!". Herregud vad trevligt för henne med en platt mage, men hur mycket tid har hon egentligen spenderat med sin bebis? 5 barnvakter hade dom visst.
Jag kan känna att jag behöver börja "kämpa" bort de sista kilona nu, men samtidigt så stör de mig inte. Det är lite daller på magen, men är det verkligen så jäkla viktigt med en platt mage just nu? Jag har ju världens underbaraste lilla bebis som aldrig hade varit här om inte min mage hade töjts ut under 9 månader. Så jag tycker ändå om min lilla dallermage, den vittnar om att jag faktiskt har burit på och fött ett barn (något som jag är väldigt stolt över).

Men det har tagit mig fyra månader att komma till den här insikten. Fyra månader fyllda av stress, stressen att gå ner alla kilon, stressen att hinna med allt, stressen att allt ska vara perfekt. Dom fyra månaderna borde ju bara varit fyllda av bebismys och roliga saker.
Fast dom har varit fyllda av bebismys och det har varit jättebra, men från och med nu så ska jag jobba mer för att stressa ner. För det sista jag vill är att jag ska stå där om tio år, sönderstressad och undra "vad fan har jag gjort de senaste tio åren?"

Så idag har vi haft lite kvalitetstid, jag o Valter. Vi sov länge, sedan åt vi frukost i sängen och sov lite till. Sen mös vi under täcket, busade och tränade på att ligga på mage. Då och då dök det upp förbjudna tankar i huvudet "jag kanske kan bädda säng..NEJ!" "Tvätta en tvä..NEJ!" "Sätta mig vid dato..NEJ!"
Men när Petter kom hem så ryckte det i stress-tarmen lite väl mycket och jag vara bara tvungen att laga mat, åka o handla, powerwalka med hundarna, baka och bädda sängen (sitta lite vid datorn också). PJUH.

Nästa gång ska jag klara det lite längre, mitt mål är en hel dag med bara mys. Det ska gå.