jag har ingen iphone

.. men jag har en sketen sonyericsson som lyckas fånga en del mysiga ögonblick i livet.

kömpis in Indonesia.

Gili Trawangan, Indonesien.

Sött par på Gili Meno, Indonesien.

Gili Meno.

Alma sitter på stora pållen Naomi.

sur.

Nudiststrand, Kroatien. (det tog två timmar att gå dit, höggravid)

Valter har kommit till världen!

Första snön.

andra snön.

scary tree in the Ekbergsskogen.

tredje snön, alltså idag. Valter o pappa Petter!

La in lite bilder från min mobil på datorn idag. Tanken är väl att jag ska skaffa ny mobil, lite motvilligt. Eller, jag vill ha en ny mobil för att jag vill kunna ta lite bättre bilder med den. Men hela den här androidgrejen är jag ju så jävla anti, hur ska jag klara det? Får väl offra mig för fotokonsten, helt enkelt..

Tittar på bilderna från Indonesien och försöker komma ihåg känslan efter att vi kom hem därifrån. Sängen, åh den var så underbar, för att inte tala om LUFTEN. Ren, frisk luft. En varm färskvattendusch, drickbart vatten i kranen, GODIS. Herregud, vad bra det var att komma hem.
Och herregud vad snabbt man glömmer hur bra man har det.

Ni vet, när kraven och alla måsten hopar sig på hög och man tycker så synd om sig själv. "Jag måste fixa den där grejen i lägenheten", "jag måste städa garderoben", "börja träna", "klippa mig", "rensa nåt skåp i köket", "köpa nya kläder". Man tycker synd om sig själv (läs jag tycker synd om mig själv), sedan börjar tankarna skena iväg och allt måste förändras! Inget i livet är bra, utan måste ändras och förnyas. Man börjar smida storslagna planer, tills huvudet kokar över och så gör man inget av det till slut. Och det är så synd om mig då, jag kan inte göra något, jag är så ful och jag är en dålig människa.

Sedan tittar jag på Valter, tänker lite till. För att sedan tänka "vad fan håller jag på med?"

Jag älskar dig, underbara unge.