16 juni 2011

Internetkåt

Herregud. Jag har varit isolerad, helt utan internet nu i två veckor. Visst, men dagens moderna teknik finns det ju internet på mobilen men nu råkar det vara så att jag är en riktig tant och har liksom vägrat hela den här android-grejen. Tills nu då, "snälla Petter kan jag få låna din mobil?".
Nu skulle jag ju aldrig sätta mig och skriva ett blogginlägg på en såndär mackapär, det tar ju 5 minuter att bara statusuppdatera facebook. Så den lilla bloggen har varit lidande, och fotograferandet, och bildbehandlingen.
För allt som har funnits plats i mitt huvud har varit L Y A. Nya lyan förståss! Vi trivs verkligen jättebra (förutom den här misären med no internet och television). Känns som om lägenheten är gjord för mig, o Petter och för hundarna. Att bara ställa mig utanför att titta på huset får mig att bli varm i hela kroppen, underbara 1800-talshus! Detta får mig att bygga på drömmen ytterligare om ett alldeles eget 1800-tals, eller sekelskifteshus i framtiden. Härliga timrade väggar, spröjsade gamla fönster som drar, knarrande trägolv, spindlar i källarn, snea tak, operfektion! Lummig skog runt om, för ja just det, vi bor mitt i ett naturreservat. Vilket betyder att skogen inte få skövlas ner hur som helst!

Så fort vi har fått hem det där jäkla bredbandet ska jag fota och lägga ut bilder. Vill ju att ni ska uppleva samma känsla som jag känner. Fast det är ju en del kvar att göra såklart, men vad gör det egentligen? Operfektion rules!

Förra helgen var det student här i stan. Jag jobbade och var inte framme o tittade, men väl var väl det. Jag skulle antagligen bara få ångest över vilken tråkmåns jag visade mig vara till slut.
För det har hänt en del på sex år, en hel del faktiskt. Gör en liten lista och ser hur mycket jag kommer ihåg:

  • 2005, student. WOHO! Lyckligast, häftigast, snyggast, fullast. Fan vad gott livet var (baksidan såg mer ut såhär: smått överviktig av festande, inget jobb, skoltrött, dålig pojkvän, osäkerhet om typ allt)
  • 2006, hankar mig fram på olika jobb. Rider och tar hand om hästen. Är tillsammans med en kille som inte gör mig gott. Bestämmer mig för att ta tag i fettet (55 kg var alldeles för mycket) när killen gör slut för femte gången. Börjar träna, äter lite och blir smal!
  • 2007, väger 45 kg. Blir ihop med killen, killen gör slut. Försöker komma nånstans med ridningen, tävlar en del men hästen blir skadad ofta. Festar mycket med kompisar, sätter i löshår, åker på Ålandskryssning. Söker jobb i Sälen när kille gör slut för sjunde gången. Får jobb i Sälen, överlycklig och nervös.
  • 2008, börjar jobba i sälen december 2007 till april 2008. Lever livet! Ett evigt festande, boende i kappsäck, jobb och snowboardåkning på schemat. Inga problem. Blir ihop med problemkillen igen, upptäcker att jag gått upp 10 kg när jag kommer hem igen. Får ångest som fan. Mår inget bra alls hela sommaren, allt är som ett töcken. Börjar äta starka antidepressiva, försöker ta livet av mig två gånger. Till slut gör problemkillen ätnligen slut för åttonde och sista gången! Jag flyttar hem till mamma o pappa och börjar må bra igen. Jag och kompisen åker på en drömresa till Thailand och Nya Zeeland, är borta i sex veckor. Börjar jobba i Sälen i November.
  • 2009, jobbar i Sälen. Lever livet, festar och har sjukt många lösa förbindelser. Livet går i 120 och jag börjat flumma till det lite väl mycket och missa några jobbpass. Skärper till mig mot slutet men är fortfarande mosig i huvudet av allt festande. Åker till Åre och festa ännu mer i April. Väger mer än nånsin sommaren 2009, typ 60 kg. Åker till Peace&Love med bästa sälenkompisarna. Köper Nikita, min hund. Bestämmer mig för att ta tag i livet och bli mer hälsosam. Träffar Petter, den superduperbästa killen i hela världen. Börjar tyvärr må lite dåligt igen på hösten, har inget fast jobb, dåligt med vänner i Tranås, saknar sälen, saknar festandet. Flyger av hästen och får en kotförskjutning i nacken, har ont hela vintern och går på div behandlingar. Petter är min räddare i nöden hela tiden. Och mamma o pappa förståss.
  • 2010, börjar må bättre. Går sakta ner till normalvikt igen. Åker till Peace & Love med sälenkompisar, har skoj som fan och längtar tillbaka till Sälen, men börjar ändå känna mig lite trött på det. Vill hem till min lägenhet, pojkvän och hund. Petter och jag åker på en efterlängtad långresa till Indonesien, är borta i 2 månader. Mår sjukt bra! Får en nära döden upplevelse när jag blir matförgiftad och inlagd på sjukhus, får 5 påsar dropp.
  • 2011, vill ständigt upp till Sälen men trivs ändå hemma med min hund och pojkvän. Älskar att fixa i lägenheten och inreda. Börjar plugga foto och bildbehandling på distans, kul men svårt att plugga igen. Fotar mycket, vänner, barn, djur. KUL! Försöker komma igång o festa lite, känner att det är ganska tråkigt. Får ett oväntat besked som förändrar hela min och Petters framtid, är med barn. Skaffar en till hund, bara för att få lite mer att göra. Avlivar min älskade häst, slutar rida. Flyttar till min drömbostad. Börjar jobba som personlig assistent igen. Pendlar mellan att känna mig bekväm, lugn, lycklig till att känna mig tråkig, tråkig, tråkig.
Ja, där var en liten kort sammanställning! Har väl hänt en del på de här åren, ändå är man aldrig nöjd. Det kan ju alltid hända MER! Men jag tror att jag är rätt så nöjd i själen ändå. Men ibland undrar man ju vad som hände. Jag skulle ju inte bo kvar i Tranås, jag skulle ju plugga något ballt mediaprogram och flytta till storstan! Fast nu vill jag mest bo på landet. Lite i storstan också, men mest på landet.
Snart kommer det en liten bebis också, livet kommer blir helt annorlunda. Vet inte om jag kommer bli tråkigare, men jag tror inte det. Bebis ska få följa med o resa och förhoppningsvis kommer vi kunna uppfostra bebis att inte bli bortskämd och otacksam. Tror på återanvändning, begagnade kläder och barnvagn. Hoppas kunna fullfölja mina planer!

Nu är det färdigskrivet för idag. Här kommer lite inspirationsbilder i väntan på nytagna bilder från min kamera:

Ett sånthär hus vill jag äga en dag.


Det får gärna innehålla ett likadant badkar som vi har nu för det är gudomligt.

En fluffig säng skulle sitta fint också.

2 kommentarer:

  1. Alltså, jag hade ingen aning om att du har mått SÅ dåligt vännen. Dåligt visste jag, men inte så.
    Jag vet inte om du vet, men jag har ju gått igenom en depression jag med. Var sjukskriven i 9 månader 2004 och arbetstränade ett bra tag efter det.
    Känns helt plötsligt som om vi har mer gemensamt än jag anat...
    Ville bara att du skulle veta att jag har en god aning om vad du snackar om iaf. O jag tycker det kan vara befriande att veta att man inte är ensam. Så jag ville bara säga det :)

    SvaraRadera
  2. Tack Josephine! Nä, det är ju så svårt att prata om sånt där. Ibland vill man att hela världen ska veta och ibland vill man bara gömma sig o aldrig mer gå ut. Men nu känner jag ändå att jag har lite distans till det och så kan man se tillbaka på åren och le över att man tog sig igenom det! Man är ju alltid rädd för vad folk ska tycka och gör allt för att dölja sina svaga sidor, men nu när man mår bra så känns det som om man kan ta att nån där ute tycker att man är lite knasig ;)
    Du får komma hit o fika nån dag så får vi prata mer. Eller så kommer jag till dig! Kram

    SvaraRadera